Ja, the story begins, so to say, i ett stall vid namn Södertörns ryttarcenter. Där började jag rida när jag var 4-5 år, i en nybörjargrupp. Jag kommer faktiskt inte ihåg så mycket från den tiden men några saker kommer jag ihåg: Jag red en gul ponny som hette Kungen i "stora" ridhuset, och den vägrade trava, den var fett seg och jag var nybörjare. Men varje gång läraren närmade sig honom började han trava typ en hel långsida ner... Och när stallets lilla minishettis, som jag inte kommer ihåg vad den hette men typ pricken eller pinnen eller någonting sådant, kom inkutande under en ridlektion, igenom ena ingången till ridhuset och efter honom kom typ två eller tre tjejer med grimskaft. Han bara kom och kutade runt något varv och de typ jagade honom. Jag kommer faktiskt inte ihåg om de fångade honom eller om han sprang ut igen genom andra ingången eller någonting, men det var en komisk syn i alla fall när de sprang runt och jagade honom...
Första gången jag ramlade av:
Jag red min favoritponny som hette Bugg, en mörkbrun ponny som var blind på höger öga. Vi red i vänster varv, och vi skulle travhoppa två kryss som stod på långsidan. Så ramlade det ner snö från taket, och Bugg kunde ju inte se någonting på den sidan så han hoppade till och började galoppera iväg åt vänster, alltså in mot mitten. Allt hade varit lugnt om det inte hade varit så att jag typ aldrig hade galopperat förut, så när han tvärvände åt vänster mot spåret igen till sina kompisar så flög jag av. Haha kommer ihåg att jag hade för stora ridstövlar, sådana där gamla "plastiga" stövlar, som flög av när jag ramlade av.
Men då gillade jag inte alls att rida. Jag grät hela tiden och typ halvt om halvt bad mamma att få sluta. Och efter att jag hade skämt ut mig helt för att jag inte kunde fatta galopp på en ponny fast mamma sprang bredvid och smackade, och att jag inte vågade hoppa i galopp och när jag började gråta för att hästen inte gjorde som jag sa så gick mamma till slut med på att jag skulle få sluta. Då hade jag redan ridit några år och jag var väl 7-8 år när jag slutade.
Så gick det ett år ungefär, och jag skulle typ snart fylla nio. Då skulle Södertörns ha som en prova på ridning för småbarn, och då menade de tydligen ca 5åringar, för jag var äldst när jag stod där bland alla andra och skulle hoppa upp på hästen. Då kom jag typ inte ihåg någonting, eller lättridningen kom lite automatiskt, men jag hade till och med svårt att komma ihåg hur man skulle hålla i tyglarna... Men de visade mig och det gick faktiskt bra. Vi travade runt lite och jag var glad när jag gick därifrån och bestämde mig för att ge ridningen en andra chans. Men jag hade aldrig riktigt gillat södertörns, så om jag skulle börja rida igen så ville jag börja på en annan ridskola. Det var då jag började på kära Skrefsta, Botkyrka ridsällskap. Jag gillade det mycket bättre än Södertörns, och där red jag ända tills ca ett och ett halvt år tillbaka då jag flyttade hit och skaffade ponny.

Varför jag började rida var väl för att mamma alltid hade velat rida när hon var liten, men inte haft chansen. Hennes mamma var lite emot hästar, men mamma hängde runt stallen ändå. Men hon tyckte i alla fall att hennes barn skulle få testa på allt och göra det de ville, och det var tack vare henne som jag började sedan igen efter att jag hade slutat. Hon visste att om jag inte provade igen så skulle jag ångra det...
Men hennes metod att låta barnen prova allt gjorde så att jag även körde jazzdans, spelade trumpet, gick på gymnastik och simmade i fyra år... Men det var ridningen jag fastnade för och det är det jag håller på med fortfarande och kommer troligtvis att hålla på med ett bra tag till :)
Har faktiskt några gamla bilder på bland annat mig och Kungen, men de har jag inte här så jag kan visa dem sedan om någon vill se :P


bara för att inlägget blir tråkigt utan bild...