Hej alla människor :)

Ni kan nu hitta mig på bloggen www.basjkirbrudarnaa.blogg.se tillsammans med bästa Ellen :) Kolla gärna in där :) 

Å nu har jag skuldkänslor. Skulle ha pluggat för biologiprovet, men ja, det har jag ju inte. Provet är imorgon. Men det finns så mycket roligare saker att göra i livet!

(om mamma ser det här nu är jag mer än död ;) ) 

 

Bland annat har jag istället jobbat med den där designen, som inte var till den här bloggen. oooooouh spännande spännande. Varför kan jag sitta och göra en design till en annan blogg tro? Ska jag sälja den? Till en kompis? Byta blogg? 

Hah, ni vet lika lite som jag vet inför mitt biologiprov imorgon ;)) (nu var jag lite lagom rolig sådär :) ) 

Igår red jag Tia på banan. Hon var jättefin! 

En sammanfattning av passet var väl att jag mest red runt lite okomplicerat. Halvlånga tyglar först och lät henne bara trava runt och hitta en bra takt och tempo själv, och hon sänkte huvudet och frustade på. Gjorde samma sak i galoppen sen och hon var jättefin! 

Samlade upp henne mer på slutet och lät henne arbeta lite men det blev inte så mycket mer än så. 

Hon har ju varit mer eller mindre off på sommaren. Sommarexem och annat skit har inte gjort det så lätt att hålla henne 100% på topp. Allt blir bara allmänt bedrövligt under den tiden. Men nu försvinner värmen, på gott och ont, och med den även sommarexemet och hela hon blir piggare och gladare och fräshare. Så nu är det hennes tur att få glänsa lite ;) 

 

Bambie och Sacke fick sig en promenad. För Sacke lär det ju inte bli så mycket mer än så tills tappskon är fixat. Längtar enormt tills jag går i trean och får lära mig att slå på tappskor. Då jävlar slipper man sådant här. Usch. Men tills dess så är det bara att vänta tills människan kommer... 

 

Bonnie fick chilla sig lite på ridbanan, ni har ju sett bilderna ;) Hon passade ju på att rulla sig. Rullar man sig i gräshagen blir man ju inte lerig så hon tar det hon får ;) Hon markerar fortfarande hälta så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Hon har ju stått ett tag, och Sacke är ju frisk men inte hon. Blir till att åka in till kliniken snart. Yey, många bra minnen därifrån ;)

 

inte alls lika roligt ;) 

Nu ska jag ut med hundar, och sedan ska jag till hestarna små. 

Ska också försöka hinna med att knåpa på en design. Fast inte till den här bloggen. oooouh nu blev det spännande vah?? :) Ni kommer att få veta mer sen ;) 

Sedan är det ju ett plus om man hinner plugga lite till matteprovet på måndag. Har inte ens öppnat matteboken sedan förra veckan, så det lär ju vara dags nu...

 

Lång dag, men ja, dagen blir vad man gör den till... 

Gaaaah har fått svar på min jobbansökan. Och jag ska åka på en intervju. O herre min gud!!!!!!!!!!! 

Intervjuen är på torsdag. Jag fick mejlet idag. Två dagar innan. Det är tisdag idag. Tisdag. Och intervjuen är på torsdag. Torsdag. TORSDAG!!! 

Hatar, HATAR, sådana här saker. Eller egentligen gör jag inte det. O vad jag har väntat på det här mejlet. En intervju. OMG! Men jag blir så himla nervös! Behöver verkligen det här jobbet. T.ex. om jag ska ha Sacke på skolan måste jag betala det själv, det är dealen. Och sedan finns det massa annat jag skulle behöva köpa, jag vet inte, ett vintertäcke? Kylan kommer... I need a job. Så det här är bra. Det här är bra Jelena. Andas! 

 

Fick veta på idrottspsykologiföreläsningen (älskar att säga det för att jag låter så smart då ;) ) att nervositet är ett namn på det sättet kroppen reagerar från den tiden då vi behövde fly från t.ex. tigrar eller något annat random rovdjur. Kroppens reaktion är att den förbereder sig för att antingen fly eller slåss. Den pumpar mer blod till de större muskelgrupperna, och mindre till t.ex. hjärnan, man behöver ju inte tänka så mycket mer än att kuta för livet i princip. Det är därför man får blackouter i huvudet när man är nervös. Hjärtat börjar även pumpa lite snabbare (inte mycket men lite) och man andas lite snabbare och mer "vid bröstkorgen" och inte genom hela kroppen, för det är onödigt när man bara ska kuta. 

Det är även därför som man bara vill springa iväg från sådana här saker som är jobbiga. Det är en reaktion. Är det farligt eller obehagligt så kutar man. Bara det att det inte längre finns sabeltandade tigrar att kuta ifrån, utan nu anses prov och, ja jag vet inte, jobbintervjuer vara farliga... 

 

Så när jag känner så här så har jag fokuset på fel ställe. Jag fokuserar på vad som kan hända, vad som borde hända, och vad händer om jag får jobbet, och vad händer om jag inte får jobbet. Jag försöker skapa en framtid i mitt huvud. Jag måste låta mina tankar bara vara passagerarna på den buss jag kör som kallas livet , ta några djupa andetag och istället fokusera på nuet. Vad behöver jag göra nu för att förbereda mig? Kanske skriva ut CV och personligt brev, ta reda på vart intervjun ska vara (och vart det stället ligger) och hur jag kan ta mig dit och välja ut kläder ;) Men nervositeten ska jag inte trycka undan och förneka. Utan jag ska acceptera den. Den finns där, men som sagt bara som en passagerare. Jag styr, och jag får acceptera att den sitter på ett säte där bak. 

 

 

Var på idrottspsykologiföreläsning (o herre vilket ord) idag på TIRK. Vi fick veta väldigt mycket om koncentration, nervositet, stress, motivation osv. Massa psyksaker ;), och det mesta med inriktning på just idrott i allmänhet. Väldigt lärorikt faktiskt måste jag säga!

 

Sedan avslutade vi med att samla TT-gänget (Tirk Talang) och så käkade vi gammal hederlig princesstårta och fick våra T-shirtar. Svarta med gul text på ryggen. När man bara säger det såhär så kanske det inte låter så vackert men det fungerade faktiskt. Me happy :) 

 

Sedan kom jag hem sent, har ätit och pluggat lite, nej men gu hej... och nu ska jag sova :) 

 

 

Ja juste. På vägen hem kom vi på varför Månkarbo var ett så apagrymt ställe att bo på. Här satsar man verkligen på vad som behövs, utan att ta det till överdrivt. Och tänk efter, vad behöver en hederlig människa för att överleva? 

Hamburgare och Bensin. 

Månkarbogrillen och Preem. Och typ ingenting mer. 

 

Varför ta allting till överdrift. Fem olika mcdonalds, 10 max och några burgerking, samt statoil, preem, OKQ8, och sådana helt onödiga saker som, ja jag vet inte, sjukvård, möbler, willys osv, när allt man behöver är Månkarbogrillen och Preem? Pff, stadsmänniskor, lär er att nöja er med lite ;) 

 

vad har hänt här då??

ja, det är min hand. Det här hände idag. 

 

Bästa gissningen får, jag vet inte, en länk? 

Vad som började som en liten, oskyldig tanke slutade tillslut med att vi satte upp hinder och linor och löshoppade fem hästar. Av mina så fick Tiafia och Bambi äran, och så tog vi Nygårds tre hästar, "Fölet"- 2årig islänning som heter Erna, Ali 23årig gubbe och Elaine, som jag berättat om. 

 

TiaFia och Bambi började och visade verkligen upp sig ordentligt. Vi har inte löshoppat någon av dem på kanske ett halvår så det var verkligen dags. 

 

Vi började lite smått med bara tre kryss med ett galoppsprång emellan varje. Sedan satte vi upp det första hindret som ett jättelågt räcke och de andra två kryssen sattes ihop till en oxer. Bambie fick hoppa först och stylade manen av sig, haha, men jag är riktigt stolt över prickhästen. Som sagt har hon inte hoppat på minst ett halvår, och det var första gången vi löshoppade henne. Har ingen aning om hur mycket hon löshoppats innan det, troligtvis inte så mycket. För er som är intresserade av hur högt vi slutade på så var det 75 cm. Bara för att det gick så bra slutade vi där. 

 

Tiafia visade sin rutinerade och chillade sida. Hon pffade åt en maffig oxer på 90 cm och gled över som ingenting. Men vi valde att sluta där medan det gick bra där också. 

 

Att det skulle gå så här bra för båda nu första gången på så länge gjorde mig jätteglad, haha vad ska man säga?! 

 

Film på Bambi. Funderar på om jag ska sätta ut den på annonsen eller inte. Kanske jag borde. Men filmen visar inte alls hur hon var. Hon ser lite typ ovillig och halvseg ut på filmen, någonting hon INTE var kan jag ju berätta. Sedan har hon ölmage? Haha hon har lite ölmage men kom igen, den är inte sådär stor! Eller? 

Typiskt jag att överanalysera det här... 

 

 

filmen. 

Eller så kanske jag bara lägger in den här bilden på annonsen; 

en printscreen från en av filmerna. Den visar lite mer av henne tycker jag. Hon ser mer pigg och glad ut, alltså mer sig själv, än vad hon gör på hela filmen. 

 

 

Orkar inte redigera filmen på Tia ikväll för nu ska jag sova. Fixade bara Bambis snabbt för att jag skulle kunna lägga upp den på annonsen, men som sagt är jag ju inte säker på om jag ska göra det. Vad tycker ni? Kommentera!

Å har verkligen tröttnat på att blogga själv. Inläggen blir random, deppiga och de kommer inte ofta alls. 

Nej men ja, det är så här nu för att jag har tröttnat på att blogga själv. Jag orkar inte. Allt är så mycket roligare när man är fler. Så nu blir det mest att jag mer eller mindre tvingar mig själv att blogga och då blir det en sur stämning runt allting och inläggen blir deppmode. Någonting som man även märker på besöksstatestiken kan jag ju tillägga. Ingen har kollat på min blogg på hela dagen idag...

 

Nu är det ju inte precis statistiken som jag bloggar för. Jag bloggar för att få skriva av mig, men kom igen, i alla fall en människa kan ju kolla?! Kanske ett bevis på att jag måste le lite oftare. 

 

Jag började skriva det här inlägget för att jag tänkte skriva ett glatt och trevligt inlägg om hur jag verkligen skulle vilja ha någon att blogga med, men det spårade ut och slutade i deppmode. Vad är det med mig? Kanske borde gå och se en terapeut innan jag bloggar över huvud taget ;) 

 

Ja, men nu vet ni hur jag är i typ desperat behov av någon att blogga med! Helst en hästmänniska och runt min ålder, men annars spelar det väl ingen roll :) Så alla får läsa det här, och om ni inte själva vill blogga med mig så kan ni ju skicka vidare det till många andra människor, eller berätta för andra som kanske skulle kunna tänka sig att blogga med mig. Skulle vara jättesnällt! :) 

 

bjussar på en gammal bild på mig ;) 

Nu är jag helt klar med min jobbansökan. Puhh att jag är klar men gaaah undra om jag får jobbet?! 

bilden ovan ger nog inga större ledtrådar, eller? vad vet jag ;) Men gissa på bara, vill ha maaasssssssaaa gissningar så blir jag glader :) 

Självklart väntar man till sista ansökningsdagen (eller vad det nu heter när man söker jobb?) till att skicka in allt. Så nu sitter jag här och försöker knåpa ihop något personligt brev.

Blev precis klar med det. Det är samma problem nu som det var/är i skolan. Jag sätter så mycket press på mig själv att det ska bli helt perfekt att jag tillslut, innan jag ens har börjat, ger upp. Det blev för svårt. Har skjutit upp det där jäkla personliga brevet i flera dagar nu. Men i sista sekunden klottrade jag ner någonting. 

 

 

CV tycker jag är relativt lätt att göra. Så länge man håller koll på vad man har jobbat med hittills, och eftersom jag har haft två jobb varav ett är ett sommarjobb så tar det inte upp allt för många rader. Lite svårare kanske när man närmar sig 50 och har några arbetsår och jobb på nacken. 

 

Det personliga brevet är rätt så svårt då det ju ska vara... personligt... Svårt att komma på vad man ska skriva som bäst framhäver hur man är utan att man bara sitter och skryter och rabblar upp saker som jag är utåtriktad, rolig, glad, sprallig, gillar att jobba och är inte rädd för utmaningar osv osv. och inte säga någonting som å det här jobbet är det absolut bästa jag någonsin skulle kunna önska mig och jag skulle bli överlycklig om jag fick det, men man ska ju ändå få fram att man verkligen vill ha jobbet. De ska gilla en, inte spy på hur rövslickig man är... 

 

Sedan kommer den absolut svåraste delen. Att hitta en bild på sig själv. Tydligen vill de ha en sådan också. Men det är så himla svårt att hitta en bra bild. Den ska 

1. vara bra kvalitet. Inte suddig och jäklig.

2. Inte vara en egobild. Sådant vill man inte skicka till sin (förhoppningsvis) framtida arbetsgivare.

3. Man vill inte se ut som en trött groda som nyss blivit uppkäkad och uppspydd av en hund med överproducering av dregel. Kort sagt; man vill se decent ut (kom inte på ordet på svenska).

4. Vara relativt nyfotad. Alltså inte vara tre år gammal. Man har ju växt en bit på tre år när man är i våran ålder, både åt alla håll och kanter med även t.ex. i stilen, ansiktet osv.  

 

Det var väl allt. Har skrivit CV och personligt brev, men kan inte hitta en bra bild. Det lutar mot att jag måste ut och be någon stackare fota mig nu. Innan solen går ner. Hah, lycka till. Hatar att bli fotad. Tror ni att de märker om jag "råkar glömma" bilden? 

 

 

 

Det är nog inte möjligt för nosgrimman håller fast underkäken. Aha det är det den är till för... 

 

Nej, fick rätt så många "åsiktsryck" idag. Tre stycken som var värda att kommentera på. Den ena var om ambulanser. Det skulle komma en idag, och jag skulle visa vägen in mot gården. Jag fick vänta i 25 minuter på den, och eftersom alla sa att den skulle komma från Tierps sjukhus så fick jag lite lagom damp. Jag går från Tierp centrum till TIRK på 25 minuter, max! Sedan såg jag på ambulansen att det stod Akademiska Sjukhuset med liten text. Då hade de blåljusat från Ackis på 25 min. Okej, det är accepterbart. Så där rök den åsikten. 

 

Den andra kommer jag inte ihåg nu. Så viktig var den.

 

Så jag ska istället prata om den tredje åsikten. Nämnligen att rycka munnen av hästen. Om jag säger att jag ska prata om ryttare som sliter och drar och sporrar hästarna, vad är den första bilden som kommer upp i huvudet? Personligen, fördomar mycket, men så tänker jag på att det borde vara en ponnyryttare. Om det nu är någon som rider som en dåre så tänker man ju direkt på att det måste vara en ponnyryttare. En ung människa som fortfarande inte lärt sig att samspelet och ett långvarigt förhållande med hästen är så mycket viktigare än just den här tävlingen. Någonting som man förväntar sig att vuxna människor borde ha rätt så bra koll på. 

 

Och i genomsnitt får man väl säga att storhästryttarna rider en aning mer lugnt och i ett jämnt tempo och inte lika djärva "driv-på-som-fan"-svängar. Men det innebär inte, tydligen, att man har slutat med att dra hästarna i munnen. 

 

Jag tänker inte gå och överdriva till 100 och skriva att det är den värsta sortens djurplågeri och att människorna borde skjutas yadayada, för de som säger det har inte sett hur det ser ut i resten av världen och hur jäkla bra de här hästarna har. Men jag tänker inte vara den som säger att det är okej heller.

 

Det allra värsta är när man ser på unghästarna. Med 4-5åriga hästar (som det var rätt så många av idag då det inte var så höga klasser) som skulle kunna gå rätt så långt. Hur mycket förstör man inte hästens hopplust då? 

En 4-5åring har inte hoppat alltför länge, och inte heller ridits alltför länge. De är fortfarande på den här grunddelen av hoppningen, och det är därför de går avdelning B. De är inte redo att tävla med de äldre hästarna. Det kan vi väl alla hålla med om vad jag menar. 

 

Den bästa grunden för en häst är väl att den ska tycka att det är roligt. Det är det allra viktigaste i alla grenar, allt från, jag vet inte, bowling till ishockey och friidrott. Tycker man inte att det är roligt, varför är man där? Och vi människor kan ändå komma med saker som press från föräldrar, pengar, inget annat för sig osv osv. Men så tänker inte hästen. Är det inte kul så kan man lika gärna skita i det. Man kan tvinga den ett tag, men tillslut tar det stopp. Är det inte roligt så är det väl fan ingen anledning. 

 

Så varför sliter man som en smurf i tyglarna då? Hästen kanske är stark, visst, men det finns 101 bättre sätt att jobba med det än att slita i munnen på den. Särskilt med de där starka betten vissa trackar på sin unghäst, och så sitter de och drar som en smurf ändå. 

 

Tips till er som tar åt er. Sluta att dra! Du tjänar absolut ingenting på det i längden. Om hästen springer som en dåre så har du ett problem som kan lösas på många olika sätt. Mer dressyr och markarbete/vissa hästar trivs med ett annat bett osv. Men att dra som en dåre hjälper aldrig. Inte i längden, och ta mig fan om det hjälper nu heller... 

För nästan två veckor sedan (måndag förra veckan) så skrev jag det här inlägget, om att min mobil Sten helt enkelt hade åkt iväg på semester. 

 

Idag fick jag tillbaka honom. YEEY!! :) 

 

Lite coolt var det ju att han fortfarande hade batteri kvar. Efter två veckor, men Sten is still standing strong. Det är min sten det! :) 

 

överböjbar tumme? 

Hah, ja vad kan man säga. Me happy! :) 

Den fulaste annons jag någonsin skrivit, och med de minst passande bilderna någonsin.

Har ju skrivit x antal annonser hittills, mest till valpar då men även till Ricky och någon vuxen hund m.m., och tycker personligen att jag alltid har lixom fått ihop det bra. Bra variation på bilder, fått med allting på ett bra sätt i texten, och allt utan att det ser för mycket ut. 

Men den här annonsen vill jag bara spy på. O herre giv mig styrka.

 

Här har ni den; 

 

Och ja jag vet vad som är fel, bilder som faktiskt visar någonting, borde ha med en film och texten borde göras om helt. Alltså allt. Men just nu kändes det tillräckligt mental jobbigt att bara göra den här, och nu är den ute där i alla fall. No turning back. Så nu får jag filma och fota som en galning och faktiskt göra annonsen vettig också, och inte bara existerande. 

 

 

Jäklar vad långa och deppfyllda inläggen börjar bli. Kanske börjar smälta in lite i min mörka, svartvita design. Usch och fy. Får se om jag kan knåpa ihop en ny design och bringa lite glädje to the blogg. Rooosa ska det va! 

Har egentligen typ inga annonsbilder på Bambi. Eller har lixom inga bilder där hon gör någonting förutom att stå stilla. Anledningen är väl att jag har hästarna hemma, och då brukar det inte vara så många extrahänder till att fota.  Sedan kanske det inte hjälper med att det är alltid jag som fotar, lite svårt att göra två saker samtidigt, även fast vi kvinnor nu skulle vara bättre på det... ;) 

 

I hagen. Hästen står rakt upp och ner och har (förhoppningsvis) öronen framåt, oftast åt lite alla håll och kanter. 

På ridbanan. Alltså med Bambi då. Jobbar ju rätt så mycket löst med henne och då kanske det blir en och annan bild när hon posar lite på ridbanan. 

Medan man leder. Alltså en bild på hästens huvud, och med grimskaftet/tyglarna som går mot kameran. 

 

Som sagt, huvudbilder och rätt-upp-och-ner-bilder. Hur kul är det på en skala? 

Ja, lägger väl ut en av varje; 

 

 

Herre vad jag har börjat överanvända ordet lixom. Utan att skriva en roman om det så lägger jag bara upp en bild från min förra roman, där jag har ritat gult där ordet lixom står; 

Ordet lixom står med 7 ggr! 

Som ni kanske märker så brukar det slinka in på de ställen där jag försöker beskriva saker och inte riktigt hittar ord eller inte tycker att min beskrivning räcker så jag försöker förstärka den (lixom). 

Ja, vad ska man göra åt det här då? Varje gång ni ser ett lixom får ni säga till ;) 

Kom på att jag inte hade skrivit om hur det gick på fredagslektionen. Jag vet inte om ni är så jätteintresserade, men ni läser ju min blogg så ni kanske är liite intresserade?? ;) 

 

Alla hade samma hästar förutom någon som bytte. Det var ju meningen att vi skulle ha som långa, hela lektioner idag, men det blev bara korta lektioner i skritt och trav idag igen. Allt bara gick så segt redan från början så vi hann inte mer. Men det braiga var att vi i alla fall hade någonting, en speciell grej som lektionen handlade om lixom. Just den gången samlade en av ridlärarna, Mats, ihop alla i mitten, lånade en av hästarna och hade som ett föredrag om vikthjälper. Det mesta hade man ju hört innan, båda sittbenen i sadeln, sträck på dig, kolla inte ner, styr med vikten osv. Men det är sådana saker som man måste höra 100 ggr innan det verkligen sjunker in. 

 

Sedan fick alla trava runt med tyglarna hängande och i en hand, och så skulle man, utan att krocka helst, rida runt på banan. Bla fick vi inte vara på fyrkantsspåret, utan minst en meter innanför, och så skulle man rida runt och göra volter, serpentiner, eller bara rida rakt fram, bara det var ju lite vingligt ;)

 

Lite förtur hade man ju kanske eftersom jag väldigt ofta rider så här med Sacke. Inte varje gång dock, men har flera gånger fått det här föredraget om hur viktigt det är med vikthjälper, och bestämde mig för ett tag sedan att verkligen ta tag i det. Och inte bara av den anledningen, utan det hjälper även Sacke att lixom hitta ett lugnt tempo som han själv håller i egen balans, utan att man sitter och bromsar eller lixom är där hela tiden. Han har fått en så mycket bättre egen balans och kan hålla ett eget, lugnt, jämnt tempo utan att bara springa iväg. 

 

Körde även ökningar och minskningar utan tyglar lixom. Tanja är verkligen en välutbildad häst, och hon är typiskt en sådan där som gör man rätt så gör hon rätt. Så så fort jag rätade på mig och tänkte på att det skulle gå långsammare så lyssnade hon direkt. Himla roligt när allting lixom fungerade. 

 

En sista grej innan inlägget blir roman. Vill bara säga att jag gillar hur de lixom tar allt från början. Så himla många på rätt så hög nivå som sitter med axlarna framåt, kanske kollar ner, ihopkrupen osv. Även jag får påminna mig själv rätt så ofta för att inte hamna med ansiktet i manen på hästen. Så ett + för att de verkligen satsar på att alla ska ha en bra grund med en bra sits och säker hästhållning innan de går vidare och hoppar 1.50 lixom! 

 

same same... but different? Nej den är inte different, men den är den enda bilden jag har på Tanjis, tar ju inte med mig kameran till skolan. Fast jag kanske borde göra det? Bara någon gång så kan jag fota hestisar? ;)