Jag berättade ju tidigare att det skulle komma en och kolla på Ricky.
Det var en jättetrevlig familj som blev jätteintresserade och det var verkligen så att de bestämde sig, det blev tillochmed bestämt att de skulle komma och skriva papper nästa helg.

Jag blev ju glad, men också väldigt ledsen. Nu är det på riktigt lixom. Förut var det ändå rätt lugnt, han var på annons, men ändå. Vi skötte om han varje dag och pysslade med honom som ingenting och allt var som vanligt. Och jag vet inte, det kändes ändå inte på riktigt när det kom folk att kolla på honom, för de åkte rätt snabbt igen, och allt gick tillbaka till det normala.
Men nu, om allt går som det ska, åker han om ca en månad. Min lilla pluttricky som jag haft halva hans liv, lärt honom nästan allt han kan och pysslat med hela tiden. Min lilla drömshettis som är så jättefin. Nu kommer han att vara någon annans drömshettis och pluttricky, han kommer inte stå och försöka kaxa upp sig mot storhästarna, käka sig smällfet eller stå vid ingången i hagen och vilja komma in. Jag kommer inte att få spänna honom för vagnen helt själv, han kommer inte att sniffa i fickor och händer efter äpple eller knäckebröd och jag kommer inte att få gömma händerna i hans kilometertjocka päls på vintern.




















min pluttricky "genom åren"...