Idag var det väldigt fint väder och jag hade faktiskt inte lust för någonting annat än att bara chilla med Sacke. Lite söndagspromenad helt enkelt.
Då jag hatar att förklara (mest för att jag suger på det) och tycker att allt fungerar så mycket bättre om man ritar det, så har jag personligen ritat ett konstverk åt er:


Ja, så här red jag...
Haha okej bilden kanske behöver liiite förklaring.... Men den röda fyrkanten på bilden är mitt hus. De andra fyrkanterna är andra hus... (nähee...)
Men i alla fall. Om man kollar längre upp på bilden finns det en färgglad korsning. Mellan mitt hus och dit är det ca 3 km. Det gula kluddet på bilden visar åkrar och det gröna kluddet skog. de smala strecken är typ traktorvägar/smala grusvägar. "mellantjocka" vägarna är lite bredare grusvägar, och den enorma vägen längst upp är den asfalterade vägen.
Kollar man på bilden ser man en urbra ridväg, en stor fyrkant lixom. Den kallas för sjukilometersrundan. Men den har jag ridit 572 gånger så kände inte för att rida den idag...
Men jag red i godan ro, längst den röda, smala vägen (en smal grusväg, typ traktorväg). Så kom jag till den orangea, korta vägen in mot en åker. Kände för att rida in på den, för jag var inte så säker på vart den slutade. Men som alla andra random grusvägar så var det en traktorväg som slutade på en åker. Red på sidan av åkern tills jag kom fram till den mellantjocka vägen uppe på bilden, ungefär där den blåa, smala vägen började. Så tänkte jag att det var tråkigt att bara svänga vänster till korsningen, så red fram på den blåa vägen, tills jag kom ut på den lila/rosa vägen. Så tänkte jag bara rida längst den lila vägen tillbaka till korsningen och sedan rida hem. Men det skulle ju vara tråkigt, och då såg jag en stig in i skogen, mitt emot den blåa vägen. Yey tänkte jag, och red in på den. Men så slutade den någonstans mitt i skogen, och jag och Sacke irrade runt lite rakt fram tills vi kom ut på en åker bredvid stora vägen (den åkern är inte utritad). Så vi följde den tills vi kom till en liten skogbit med massa björkar. Red igenom den och sedan igenom lite skog till, tills vi kom en bit in på den ljusgröna vägen. Nu gav vi upp hoppet på att hitta en pro ny, spännande ridväg, så vi red hem igen längst den röda, smala vägen.
The end...

Cred till den som orkade läsa det där...

Men Sacke var i alla fall jätteduktig. Red barbacka, och skrittade mest. Som sagt, lite söndagspromenad... Han var lite på tårna i början, men vi har lärt oss att när man skrittar så skrittar man, inte någonting mitt i mellan, så han höll sig i skinnet. Sedan lugnade han ner och var jättepro när vi irrade runt i skogen, satte ner fötterna på rätt ställe hela tiden :P Men han är så cool för om man nu skulle komma lite halvvilse mitt i skogen och verkligen inte känner för att vända om och irra tillbaka, då är det typ bara att "släppa" honom, alltså ge honom långa tyglar och låta honom hitta rätt väg själv. Han kommer alltid ut rätt :)