Men gäller det även det man tror ska ta död på en? och fortfarande tror det? Är det inte mer att man lär sig mer om sig själv, och man inser att man klarar av mer än man tror, och det gör än starkare? 

Om det är så, så är Sacke fortfarande en liten mes, för han drömmer nog fortfarande mardrömmar om sprutor som kommer flygande och ska attackera honom. 
För Sacke lyckades än en gång att skrämma livet ur en veterinär för att den hade en spruta i handen. Tillslut fick vi i honom sprutan men det tog sin lilla tid och han spräckte både en grimma och ett grimskaft, fast inte på samma gång...
Så imorgon blir det att åka till hööks efter skolan, för Sacke måste ha en ny grimma samt att Rickys grimma inte är den finaste eller minst trasiga ever, så han ska få en ny nu när han ska åka. Så skadar det inte att fylla på lagret med grimskaft... Hästen är ju inte dum. Han har lärt sig att om man inte vill vara någonstans knycker man bara till med huvudet och oups, så är man lös...

Haha men veterinären beundrade mitt fina hjärta på rumpan i alla fall. Varje gång han har träffat hästen har det ju blivit mer eller mindre kaos i slutändan, så nu är han "den svåra", och då var det väl rätt coolt att jag kunde stå och raka hjärtan på honom lite random. Men jag kan berätta för alla er som undrar att Sacke är världens snällaste häst. Han är jättemysig i stallet och inte alls komplicerad med alla andra saker, t.ex. så går han direkt på när man lastar och han står stilla när man rakar, och han är allmänt go´. Det är just det där med sprutor. Han verkligen blockar allting och tänker bara på att han inte vill komma i närheten av den där saken.


hjärtat jag rakade på hans rumpa, verkligen pricken över i:et som får honom att se ut som en liten oskyldig teddybjörn ;) haha veterinären fick i alla fall lära sig att utseendet kan bedra och att även teddybjörnar kan bli bara björnar ibland...