Idag var det uteritt på schemat.
Det hände massa saker idag och jag var lite deppig och kände inte för att göra så mycket egentligen. Men jag visste att Sacke behövde få komma ut och springa lite för att inte bli skogstokig eftersom det har varit rätt så lugnt de här senaste dagarna, så tog mig i kragen.
Red 7km-rundan. Egentligen rätt så lugnt, mest skritt och trav, så var ute ett tag. Jag kunde känna att han var lite dynamitponny. Han var rätt så taktig och ville helst springa och ha roligt, men han lixom tog sig i skinnet själv och lät sin lydiga sida ta över, med ett eller annat glädjeskutt ibland. Det var som om han kände att jag var lite deppig och visste att jag behövde muntras upp. 
Vi travade en rätt så bra bit. Och det var så skönt för det var lixom trav. Inte halvhalter och halter eller småökning eller tempoväxling eller massa krux, bara trav. Rakt fram. Jag kunde bara slappna av och hänga med och kunde typ glömma allt skit som hänt idag och det var jätteskönt. Och så körde han något glädjeryck som fick mig att le åt honom. Älskar min ponny över allt!


Passade på att knäppa ett kort på Sackeplutt också när jag ändå var vid hagen och fotade Goliat.