He is free, free like the wind. He is free and he will win. Cause he's fighting for the honour, to be free.

Efter tävlingen fick jag lite tips av Sackes förra ägare på hur jag borde göra och tänka på. Hon skrev bland annat att även pigga hästar behöver få springa. Det fick mig att tänka på hur jag ridit de senaste veckorna.
Även på ridskolan jag red på i Stockholm sa de ofta att man inte kan fastna i ett tempo utan man måste variera sig. Jag trodde faktiskt att efter alla de åren där så hade det fastnat någonstans i huvudet. Men på senaste veckorna har det varit lite mer serious med Sacke. Träningar på träningar samt den där tävlingen, och det har känts som om allt emellan har blivit tid att förbereda inför träningarna. Att passa in dressyrpass och hoppass och vila för att det ska gå så bra som möjligt på träningarna.
Och passen har blivit rätt så enformiga. Eftersom han ju är så pigg så har det blivit att man har ridit mer tillbaka och kort. Dressyrtanten i mig säger att jag alltid måste ha kontroll på varenda steg. Har faktiskt inte insett det förrän nu.

Man lever och man lär, och nu har jag lärt mig något mer :) Måste verkligen tänka på hur jag lägger upp träningarna så att de inte blir så jekligt enformiga och "uppkortande". Han har ju värsta framåtbjudningen och jag måste låta honom sträcka ut lite och utnyttja den. Ingen mår bra av att vara för serious :P Både Sacke och jag är ju fortfarande bara ungar!

Så eftersom jag fick värsta skuldkänslorna för det så bestämde jag mig för att ha lite skojj. Så red ut på ängen. Först ville jag ha i alla fall lite kontroll och red på en volt och travade. Så fattade jag galopp och kände att jag hade någorlunda kontroll på galoppen. Så började jag att galoppera på långsidan av ängen (den är enoorm, det tar en evighet att rida runt om man skulle vilja det :P ). Så ställde jag mig upp i sadeln och lät honom sträcka ut sig lite. Haha han verkligen tog för sig och galopperade som 17! Men jag hade ändå kontroll och kunde stanna när jag ville. Men han var verkligen jätteglad och frustade och höll på och tog enorma galoppsprång.
När jag sedan satte mig djupare i sadeln "reste" han sig själv och fick en jättefin galopp med enorm energi både uppåt och framåt och även dressyrtanten i mig blev nöjd :)

Med en häst så pigg är det svårt ibland att helt släppa taget och låta dem ta för sig. Jag kanske är lite för feg? Men jag lär mig :) Och jag kan ju säga att vi behövde det här både jag och Sacke. Nu är vi redo att ta nya tag, och den här gången kommer vi inte att glömma att ha lite roligt också! :)


Haha vet att det kanske inte var exakt så här du menade när du skev så :P Men jag vet vad du menade, det här var en annan grej jag kom och tänka på :)


Kommentarer

Kommentera dina snälla kommentarer här: (de dumma kan du behålla för dig själv tack)

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (som bara jag kommer att se)

URL/Bloggadress: (så jag kan kolla på din blogg också:) )

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0