Flicka liten är nu redo att hitta ett nytt hem. Jag har inte tid eller råd med så många hästar som traskar runt och blir feta här, och just Bambi som är i inridningsstadiet är inte riktigt någonting jag hinner med, eller som jag egentligen inte har tillräckligt med erfarenhet om att klara själv. Jag har gjort så mycket jag hunnit och kunnat hittills helt enkelt, och nu ska någon annan få ta över och forma henne till den utomordentligt jätteduktiga ponny jag vet att hon kan bli (och redan är!!). Det blir bäst så, även fast det gör lite ont att säga det :( 

 

Man kan inte beskriva Bambie utan att skriva en roman. Försök beskriva din häst/medryttar-/skötar/-favorithäst med bara några ord. Det fungerar inte eller hur! Men jag ska försöka. 

 

Jag tror aldrig att jag har träffat en så snäll häst. Helt ärligt. Bambi är 100% positiv till allting, hela tiden. Vad man än säger eller gör så står hon där och bara lägger all sin tillit i ens händer och säger jag litar på att du vet vad du gör. I will follow you ´til the end, och man bara står där och har ingen aning om vad man ska göra med allting. Har aldrig någonsin träffat en häst som är så öppenhjärtad och genomsnäll som min flicka liten, och jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det igen. Just därför vet jag att vad som än händer i framtiden kommer hon alltid att se allting positivt och vara sitt glada jag, och jag känner att det här kommer att bli bra. 

 

Det känns lixom för stort för mig. Hon är så ung och oerfaren och hon bara står där och väntar på vad man ska göra härnäst, hon litar på en vad man än gör och det känns inte som om jag kan leva upp till det. Jag har inte tillräckligt med erfarenhet och kunskap för att kunna vara den där som formar den här unga hästen, som bestämmer om hela hennes framtid ska flyga eller falla. Jag kan inte stå där och bara kolla henne i ögonen och säga följ mig så blir allt bra när jag egentligen inte har en blekaste aning om vad jag gör. Hon ger gladeligen hela sitt liv åt en och jag klarar inte det. Inte nu. 

 

Värsta inlägget och jag har inte ens satt ut en annons. Dramaqueen? Nej men nu vet ni varför jag har gjort det här valet, och om jag kommer ångra det eller inte är upp till tiden att bestämma, men jag vet att det är bäst för hästen. Jag litar inte på att mina hästkunskaper skulle kunna hålla upp en sådan tyngd lixom. 

Så nu sitter jag och försöker förtränga allting. Skjuter upp det faktum att jag egentligen skulle skriva den där jäkla annonsen nu. Usch. Hatar det här. Bläää. 

 

Finis...