Gaaaah har fått svar på min jobbansökan. Och jag ska åka på en intervju. O herre min gud!!!!!!!!!!! 

Intervjuen är på torsdag. Jag fick mejlet idag. Två dagar innan. Det är tisdag idag. Tisdag. Och intervjuen är på torsdag. Torsdag. TORSDAG!!! 

Hatar, HATAR, sådana här saker. Eller egentligen gör jag inte det. O vad jag har väntat på det här mejlet. En intervju. OMG! Men jag blir så himla nervös! Behöver verkligen det här jobbet. T.ex. om jag ska ha Sacke på skolan måste jag betala det själv, det är dealen. Och sedan finns det massa annat jag skulle behöva köpa, jag vet inte, ett vintertäcke? Kylan kommer... I need a job. Så det här är bra. Det här är bra Jelena. Andas! 

 

Fick veta på idrottspsykologiföreläsningen (älskar att säga det för att jag låter så smart då ;) ) att nervositet är ett namn på det sättet kroppen reagerar från den tiden då vi behövde fly från t.ex. tigrar eller något annat random rovdjur. Kroppens reaktion är att den förbereder sig för att antingen fly eller slåss. Den pumpar mer blod till de större muskelgrupperna, och mindre till t.ex. hjärnan, man behöver ju inte tänka så mycket mer än att kuta för livet i princip. Det är därför man får blackouter i huvudet när man är nervös. Hjärtat börjar även pumpa lite snabbare (inte mycket men lite) och man andas lite snabbare och mer "vid bröstkorgen" och inte genom hela kroppen, för det är onödigt när man bara ska kuta. 

Det är även därför som man bara vill springa iväg från sådana här saker som är jobbiga. Det är en reaktion. Är det farligt eller obehagligt så kutar man. Bara det att det inte längre finns sabeltandade tigrar att kuta ifrån, utan nu anses prov och, ja jag vet inte, jobbintervjuer vara farliga... 

 

Så när jag känner så här så har jag fokuset på fel ställe. Jag fokuserar på vad som kan hända, vad som borde hända, och vad händer om jag får jobbet, och vad händer om jag inte får jobbet. Jag försöker skapa en framtid i mitt huvud. Jag måste låta mina tankar bara vara passagerarna på den buss jag kör som kallas livet , ta några djupa andetag och istället fokusera på nuet. Vad behöver jag göra nu för att förbereda mig? Kanske skriva ut CV och personligt brev, ta reda på vart intervjun ska vara (och vart det stället ligger) och hur jag kan ta mig dit och välja ut kläder ;) Men nervositeten ska jag inte trycka undan och förneka. Utan jag ska acceptera den. Den finns där, men som sagt bara som en passagerare. Jag styr, och jag får acceptera att den sitter på ett säte där bak.