Hej
Tänkte berätta lite om mig :)

Ja, jag är född -96 och bor i en liten by en bit från Uppsala. Och med en bit menar jag en bit...
Men här bor jag med mina föräldrar och mina många syskon, hundar, katter och hästar.

Jag går i nian i en skola i Uppsala, och ska börja gymnasiet nu efter sommarn, på Jälla. Där kommer jag att gå hästlinjen.

När jag började rida
Jag började rida när jag var fyra ungefär. Då började jag på en ridskola som hette Södertörns Ryttarcenter. De hade inte speciella ponny eller hästgrupper, utan de blandade, så det var inte sällan jag fick rida på stora hästar. Men min favorit var en svart c-ponny som hette Bugg. Han var blind på höger öga men det var inget som störde honom så jättemycket.
Där red jag tills jag kanske var åtta, lite till och från. Men jag kom inte så långt på den tiden, jag var så ung. Det tog ett bra tag innan jag kom på hur det var man red lätt, och jag gav lätt upp och började gråta om hästen inte gjorde som jag sa. Nu inser jag hur onödigt det egentligen är att låta barn börja på ridskola redan vid fyra års ålder, men då var det helt normalt för mig och jag kände mig jättedålig när alla lärde sig allting så mycket snabbare än jag och var mycket modigare än jag. Kommer ihåg att jag bara vågade hoppa i trav, om ens det, lärde mig aldrig att galoppera för att jag inte vågade helt enkelt, och att jag hela tiden stannade kvar på samma nivå medan de andra gick förbi och klättrade i nivåerna. Jag ville verkligen inte tillbaka till ridskolan men gick dit en gång i veckan. Tills jag tillslut lyckades övertala mamma och fick sluta. 

BRS
Ca ett år senare började jag ändå att rida igen. Då var jag runt nio år, och den här gången började jag på BRS, botkyrka ryttarcenter. Jag hamnade direkt i en grupp med snälla människor, en bra ridlärare och bara ponnyer. Har ingenting emot storhästar men jag var nio lixom, jag hade väldigt många ponnyår kvar.
På BRS lärde jag mig det mesta av det jag kan nu. Jag lärde mig galoppera, det jag absolut inte vågade förut. Jag hoppade, högre och högre, och jag var inte rädd längre.
Efter något år fick jag gå skötarkursen och började sköta en ponny som hette Nova. Senare bytte jag till min älskling Belle, en av många kallad sur ponny, men jag gillade henne och vi kom bra överens. Henne var jag skötare på i över ett år.

Fina Belle

Lancia
Sedan fick jag följa med en kompis till Hågelby privatstallet en bit bort från ridskolan. Det var helt annorlunda där från ridskolan, allt var lixom... på riktigt på något sätt. Mer ansvar och man fick känna sig mer som en vuxen. Då var jag runt 13 skulle fylla 14. Efter ett tag fick jag bli skötare på en stor fux vid namn Lancia. Självklart red jag fortfarande kvar på ridskolan och var stallvärd en gång i veckan, men resten av tiden spenderade jag hos Lanci. Jag fick ansvar, bland annat så kom jag direkt efter skolan och mockade, fixade foder och vatten. Sedan släpptes hästarna in vid fyra och då fick jag rykta och pyssla och mysa tills ägaren kom och red. Sedan fick jag mer ansvar och fick börja ta in henne från hagen själv, något som inte alltid var så lätt med alla andra hästar i samma hage, men jag kunde och kände mig duktig :) Jag fick börja gå promenader med henne och tillslut fick jag även testa att rida henne en gång :D
Men det var ändå någonting på Hågelby som inte kändes rätt. Jag passade inte riktigt in på något sätt. Har alltid varit lite tillbakadragen och tyst och jag vet inte, man behövde vara lite mer framåt för att kunna platsa in i gruppen. Jag kände mig alltid ivägen på något sätt.
Så när en av mina kompisar, (som var skötare på Alice som stod där, som vars ägare var mamma till min två år yngre lillesyrras gamla klasskompis, bara lite random fakta :P), flyttade med Alice till ett annat stall, då de skulle köpa en ponny till dottern och det skulle kosta en mindre förmögenhet att inte bara ha en utan två hästar på hågelby, så kunde jag inte låta bli att flytta med.

Lancia

Willow
Jag fick bli skötare/medryttare på den nya c-ponnyn Willow, en ponny som jag fastnade för direkt. Tyvärr innebar det att jag var tvungen att sluta på Lancia, och jag kom att sakna henne och de trevliga människorna där, men eftersom jag inte hade passat in så bra där så kändes det faktiskt lite skönt att komma därifrån.
Men Willow fick jag ta hand om helt själv två dagar i veckan. På måndagar skulle jag ta hand om Willow och Alice helt själv, mocka, rykta och fixa maten och vatten och pyssla. På fredagar kom även kompisen dit och vi red ut tillsammans eller klättrade i sandtaget samt fixade med hästarna. På torsdagar var det hon som hade hand om båda hästarna själv. Senare fick jag även rida på måndagar när Willow hade kommit igång lite mer.
Stallet som de stod på hette Sjövreten och var ett lite mindre, mer "litet och mysigt" stall. Det fanns två delar, den övre delen fanns det två ponnyboxar, en för den underbart gulliga shettisen Wille och en där Willow stod, samt fyra storhästboxar, där Alice samt Impala och Lazella stod. I början stod även Cosmonova där, men hon var tvungen att gå och den boxen stod tom tills jag flyttade.
Den andra delen hyrdes av min ridlärare på BRS, och hennes man och son och deras två hästar, en ponny och en storhäst, Fenja och Chivas.
stallet var som sagt lite mindre och mer intimt. Det var verkligen "alla kände alla" och vi satt och pratade, red ut med varandra, delade upp arbetsupgifter och löste saker tillsammans. Men ändå var det skönast när jag var ensam på "mina" måndagar, bara jag och hästarna största delen av tiden.

jag och Willow


Flytt
När jag sedan fick reda på att vi skulle flytta var jag både glad och ledsen. Ledsen för att jag äntligen hade hittat ett ställe där jag bara kunde vara och nu behövde jag lämna det, men glad för att jag skulle få börja om från början. Och jag hade alltid velat bo på landet.

Det var allt som hände innan jag flyttade till den lilla byn en bit från Uppsala där jag bor nu. Nu vet ni det :)